Genom dopet blir man kristen 

Medlem i en församling 

I dopet upptas individen som medlem i den kristna kyrkan, hon eller han blir alltså kristen. Det finns inga kristna som inte skulle vara döpta. I den evangelisk lutherska kyrkan i Finland blir barn genom dopet medlemmar i församlingen på orten eller i stadsdelen där de bor. Samtidigt kommer barnet att ingå i en världsomspännande kristenhet.

Gud kallar barnet vid dess namn

I Bibeln används många symboliska benämningar på församlingen. Den är Kristi kropp och de kristna dess kroppsdelar. Den är ett träd vars grenar vi är. I dopet tar Gud oss till sig och vi blir en del av hans familj, hans barn.

Det är föräldrarna som väljer namn för sitt barn, inte prästen. I dopet har namnet ändå en viktig funktion. Barnets namn nämns inför Gud, vilket innebär att vara känd av och tillhöra Gud.

Vid den tiden då de första kristna församlingarna kom till, tog de som övergick till kristendomen vanligen nya kristna namn i samband med dopet. I och med dopet började ett nytt liv som kristen med ett nytt namn.

En bestående gåva

Dopet är en gåva. Människan får ta emot den här gåvan utan att behöva göra sig förtjänt av den. I och med dopet inleds det kristna livet, varvid Gud tar oss till sig i sin kärlek och nåd. Människan är alltid liten, svag och ofullkomlig, men Gud kallar henne ändå sin.

Man döps bara en gång. Även om individen skulle fjärmas från Gud är var och en som blivit döpt alltid Guds barn med rätten att återvända till Honom.

Dopet är alltså en engångsföreteelse. Om den som utträtt ur kyrkan vill ansluta sig på nytt blir han eller hon inte döpt på nytt. Doplöftet är i kraft livet ut.

Dop och tro

Tro handlar om att förlita sig på Gud. Människan kan stå i kontakt med Gud, som har tagit henne till sig i dopet. Kristna åberopar Gud i bön och kan stanna upp och lyssna till Guds röst i exempelvis naturen, bibelstudier eller församlingslivet. Det är föräldrarnas, faddrarnas och församlingens uppgift att fostra barnet så att han eller hon lär sig lita på och vända sig till Gud.

Människan tro är inte oföränderlig. Tidvis är den starkare och däremellan svagare. Någon kanske upplever sig ha förlorat sin tro för gott. Gud överger ändå aldrig den han i dopet tagit till sin. Oberoende av vad som hänt en i livet har man därför alltid en möjlighet att vända sig till Honom.